Det mest familjära träd i våra djupa skogar är granen. Sveriges inhemska gran heter Rödgran-Picea abies. Den svenska julgranen som tradition, importerade vi från Tyskland på 1700-talet. I min barndoms julgran hängde färska röda äpplen, små halmtomtar, halmhjärtan, små näverkorgar med godis i och levande ljus. Pianot samlades vi kring. Mormor, farmor eller mamma spelade och vi sjöng julsånger tillsammans eller dansade ringdans till piano-ackompanjemanget tills grammofonen och TV:n alltmer tog över ljudförstärkningen. Det akustiska pianot är uppbyggt av ca 2500 komponenter där flera olika träslag ingår beroende på komponentens storlek och funktion samt relaterat till träets olika egenskaper som hårdhet/hållfasthet eller mjukhet/formbarhet. Mitt första piano, den på bilden, bär namnet August Hoffman Akademi. Utsidan är av trädet ek. Resonansbotten är gjord av granträ. Med sina unika egenskaper har det stora granträdet förmågan att ge förstärkande resonans i möte med den lilla människans spelande händer och med hjälp av en sällsam instrumentmekanik skapas således en vacker samklang mellan människa och träd. Väl ute ur julens tall- och granskog finns en liten glänta med lövträd som björk och ek, där solen sprider sitt annalkande ljus. Den lilla människan ska hädanefter fortsätta växa i musik och glädje och tacka granen för att den finns, tacka eken för att den finns. Glänta Camilla Landvik
0 Comments
När farmor var liten och farmor och jag. Trädet som varelse och gestalt. Vad har ett träd av sitt slag för egenskaper, för kvalitéer och vad erbjuder det för användningsområden? Vad känner du till om ekens historia eller om trädet idegran? Vad har du för kännedom eller trädvetenhet om ditt eget familjeträd?
Vad ser du, som betraktare och in-skådare, för uttryck i dessa fotografier? Hur skulle du beskriva personernas hållning, den närvaro de framträder i och utstrålar, individuellt och i gemenskap? Kanske kan du uppfatta att flickan med hårkringlan, min farmor på sin ursprungs-växtplats, bär ett leende som ger skymt av en skrattgrop. En skrattgrop som går igen i fotografiet med farmor och jag. I den bästa av världar räcker kärleken till. Det som ska fortsätta bli något, växa vidare ur den jord som gått före. De vars kroppar tankar och längtan i rörelse blir grogrund för nästa generation i regeneration. När kärleken brister har vi lärt oss uppfinna den om och om igen. Med uttryck som inspirerar till gemenskap, med musik och sinnenas poesi. Kärleken föder liv som ger ny växtkraft och tacksamhet. Med en tillbakablick som spänner över 100 år, delar jag ett par fångade ögonblick från mitt familjeträd, uttryckta genom två fotografier. Bokträdens löv med sin fantastiska färg en eftermiddag i november i Hagaparken, Stockholm. Med trädgårdsläraren som guide vandrar jag en solig senhöstdag ut med klassen i Nationalstadsparken. Min kära klasskamrat Maria Mystica, med sinne för det fagra, fångar snabbt in detta ögonblick som blir till bild.
Jag har en kärlek för pinnar. En pinne som följer med mig vart jag än går, är från trädet fläder. Den fick följa med mig hem efter en beskärning i september. Den har fått sin egen åkpåse som hänger på min axel. Pinnen är min nya partner i vått och torrt. Vi tar en svängom med varann varje dag, bland olika träd människor och djur, i parker och på andra öppna platser. Jag rör mig långsamt med pinnen genom olika mönster och formationer och utforskar det som känns och det hjälper mig att sträcka och tänja ut och andas igenom kroppens spända partier. Det blir som en långsam hälsobringande dans. Detta har nu blivit ett projekt att utforskas vidare. Ska det kallas "parkdans med pinnpartner", pinnyoga eller träyoga? Kolla in min 1 minuters-video i länken. Kom gärna med förslag på namn! ...läser jag Dykaren ur Karen Blixens Ödets lekar. Den gamla koffertfisken förkunnar till pärlfiskaren: "Vi fiskar(...)hålls uppe och stöds på alla sidor och vi vilar alldeles tryggt och harmoniskt i vårt element. Vi rör oss i alla dimensioner och vilken kurs vi än tar, ändrar det mäktiga vattnet sin form efter oss i insikt om vårt värde, så att vi inte alls märker om vi stiger eller sjunker utan hela tiden är i fullkomlig jämvikt." Norr om Visby, Gotland. Vad är en förälskelse? Annat än att fastna i en dröm. Kan du fastna kan du också lossna och falla. Den drömmen var som att befinna mig i möjligheternas trädgård där sinnligheten och kroppen är fullt närvarande. KROPPEN tas omhand och brukas som ett redskap. Den inkluderas tänjs ut och drar ihop sig. Smakas på och smakar, berörs och berör. Den fascineras av minnen; det som var, det som blev och att "trä på trå" som smultron, eller pärlor på ett band. Den omfamnar omfattar och använder. Den blir skådeplats för sinnlighetens urskiljningslösa vrakande. Den drar fram som stormen i natten och avlöses av stillheten, en glittrande daggvåt morgon. Drömmen som sövande pågår i tid och rum. Tills en dag en krock mellan skärningslinjer plötsligt skar sig genom punkten för nuet. Pockade och prackade på som envetna, bångstyriga hornvarelser. - Ta tjuren vid hornen, bara! Håll fast och låt dig svängas runt i hagen. Släpp inte i första taget! En enveten och idog människa är grundlig och går till botten. Utmanar elementet vatten och dyker. Trädgården kan absolut vara både risig och rosig så här års på hösttampen. Det är vackert när det faller. Det som var, multnar i sin vila. Det som vill, reser sig och gror på nytt till våren. Dawn by Camilla Landvik från albumet Land och vik över stock och sten
Ett möte kan öppna upp för en spännande resa vidare i livet. Jag vill berätta om mitt möte med Anette Graucob och hennes vackra målningar. Året var 2007 och vi möttes när jag jobbade på Hälsobutiken i Saltsjöbaden. Hon berättade om sitt intuitiva måleri och om hur hon skapade sina målningar. Jag blev nyfiken och kikade in på hennes hemsida. Jag berättade för henne att jag kände mig speciellt dragen till en av hennes målningar "Serenity" och att jag gärna ville göra en intuitivt improviserad piano-inspelning till målningen. Detta visade sig bli ett glädjefullt möte ömsesidigt, i hur vi kom att uppleva samverkan mellan musik och bild. Anette skulle i samma veva ställa ut och ha vernissage på Saltsjöbadens bibliotek och vi bestämde då att jag skulle spela live till hennes målningar på vernissagen samt att musiken till målningen skulle finnas att lyssna till i lokalen under resten av utställningen. Så blev det! Här ser ni en bild av målningen "Serenity" och inunder finns min pianomusik "Serenity" som mp3. Sätt dig gärna bekvämt med hörlurarna på, ta in bilden och lyssna till musiken. Kanske du upptäcker rörelser eller rytmer i musiken som du också kan känna i bilden, kanske känner du att färgerna i bilden samspelar med melodin....eller kanske känner du något annat. Din upplevelse är unik och du samskapar med bilden och musiken på ditt eget sätt. Serenity by Anette Graucob Serenity by Camilla Landvik klicka på länken och låt dig inspireras vidare:
www.artbyanette.com/ |