Familjeträdet

När farmor var liten och farmor och jag.

Trädet som varelse och gestalt. Vad har ett träd av sitt slag för egenskaper, för kvalitéer och vad erbjuder det för användningsområden? Vad känner du till om ekens historia eller om trädet idegran? Vad har du för kännedom eller trädvetenhet om ditt eget familjeträd?

Vad ser du, som betraktare och in-skådare, för uttryck i dessa fotografier? 
Hur skulle du beskriva personernas hållning, den närvaro de framträder i och utstrålar, individuellt och i gemenskap?  

Kanske kan du uppfatta att flickan med hårkringlan, min farmor på sin ursprungs-växtplats, bär ett leende som ger skymt av en skrattgrop. En skrattgrop som går igen i fotografiet med farmor och jag.

I den bästa av världar räcker kärleken till. Det som ska fortsätta bli något, växa vidare ur den jord som gått före. De vars kroppar tankar och längtan i rörelse blir grogrund för nästa generation i regeneration. När kärleken brister har vi lärt oss uppfinna den om och om igen. Med uttryck som inspirerar till gemenskap, med musik och sinnenas poesi.

Kärleken föder liv som ger ny växtkraft och tacksamhet. Med en tillbakablick som spänner över 100 år, delar jag ett par fångade ögonblick från mitt familjeträd, uttryckta genom två fotografier.