I betraktelse av fallande löv och oroliga hav...

...läser jag Dykaren ur Karen Blixens Ödets lekar. Den gamla koffertfisken förkunnar till pärlfiskaren: "Vi fiskar(...)hålls uppe och stöds på alla sidor och vi vilar alldeles tryggt och harmoniskt i vårt element. Vi rör oss i alla dimensioner och vilken kurs vi än tar, ändrar det mäktiga vattnet sin form efter oss i insikt om vårt värde, så att vi inte alls märker om vi stiger eller sjunker utan hela tiden är i fullkomlig jämvikt." 

Norr om Visby, Gotland.

Vad är en förälskelse? Annat än att fastna i en dröm. Kan du fastna kan du också lossna och falla.
Den drömmen var som att befinna mig i möjligheternas trädgård där sinnligheten och kroppen är fullt närvarande. KROPPEN tas omhand och brukas som ett redskap. Den inkluderas tänjs ut och drar ihop sig. Smakas på och smakar, berörs och berör. Den fascineras av minnen; det som var, det som blev och att "trä på trå" som smultron, eller pärlor på ett band. Den omfamnar omfattar och använder. Den blir skådeplats för sinnlighetens urskiljningslösa vrakande. Den drar fram som stormen i natten och avlöses av stillheten, en glittrande daggvåt morgon.
Drömmen som sövande pågår i tid och rum. Tills en dag en krock mellan skärningslinjer  plötsligt skar sig genom punkten för nuet. Pockade och prackade på som envetna, bångstyriga hornvarelser.
- Ta tjuren vid hornen, bara! Håll fast och låt dig svängas runt i hagen. Släpp inte i första taget!

En enveten och idog människa är grundlig och går till botten. Utmanar elementet vatten och dyker.

Trädgården kan absolut vara både risig och rosig så här års på hösttampen. Det är vackert när det faller. Det som var,  multnar i sin vila. Det som vill,  reser sig och gror på nytt till våren. 

Dawn by Camilla Landvik från albumet Land och vik över stock och sten